Lite uppdatering om att förlänga livet ;)

Lördag eftermiddag och jag har precis avklarat min Pranayama (andningsövningar). Konstigt att det ska vara så svårt att göra det på egen hand när man har en dags ledigt från klassen. Viney säger att det finns ingen dag man inte ska göra sin Pranayama, 7 gånger i veckan helst 8 gånger. Men nu är det gjort och det kändes bra. En vän sa till Viney en dag, att han tyckte det var jobbigt att kontrollera andningen med dom övningarna som han fått. Han sa till Viney att han fick lite panik. Jag förstår känslan, fick det ofta i början eller om man får någon svår övning som känns omöjlig. Men Vinays lösning och svar på paniken var, "so what? what you gona do? I looked the door", så skrattade han. Typsikt Viney. Ofta brukar han säga till mig, "Still your mind Hanna, dont think its hard you can do it, I know". Att få panik tyckte han bara var onödigt, sluta tänka och tro på att det funkar, och en dag bara funkar det. Man kan verkligen se hur man själv skapar sina fighter ibland.

Känner mig mycket starkare i min asana practice efter ha börjat med min Pranayma mer intensivt igen också. Det går mycket enklare att andas och orkar mycket mer. Andningen är djupare och jag har mer energi. Det är så härlig känsla när man sjunger "Om" mantran och man orkar hålla Om;en längre varje gång. Att man kan träna sig till starka lungor bara genom att kontrollera andningen med sitt huvud är så häftigt. Om en dag min kropp inte kan träna och göra asanas eller annan sport, finns Pranayma iallfall. Indierna säger att när kroppen blir äldre och man inte orkar göra asanas lika intensivt, då är det Pranayma man ska göra för att bevara sin hälsa. Helt logiskt att mycket syre i kroppen som transporterar  blodet, håller dig frisk. Känner mig som stålmannen efter varje Pranayama lektion. "Prana" betyder livs energi och det är det vi ökar genom Pranayama, förlänger livet.

En vecka har gått sedan Alexandra lämnade mig och Mysore. Känns tomt att inte ha henne hemma hos mig! Vi hade många roliga stunder tillsammans som jag sent kommer glömma. Det har verkligen varit enkelt att leva med Alex, hon ser på allt med en positiv inställning och är öppen sinnad. Hon gör livet inte så komplicerat och tar det mesta med en klackspark. Svår att inte trivas i hennes sällskap. Så ja nu är det lite tomt. Men jag börjar vänja mig. Har pratat lite för mig själv denna vecka men det börjar bättre sig. Jag får svara på mina frågor själv och jag har ganska bra svar, heheh. Man vänjer sig ganska snabbt, tyvärr. Man måste ju.

Imon är det Led andra serie class. Lite nervös men det ska nog gå bra. Ser fram emot en ny vecka.
God natt från Mysore. 

http://m.youtube.com/watch?v=THx_Vk-Xx_s

Mysore palace

Går tyvärr inte att ha varit i mysore och inte sett Mysore palace. Så ikväll fick det bli en sväng dit för att se det upplysta palatset. Tog några kort och gick omkring i folksamlingen. Vi var lite smått brända efter en dag vid poolen så nu är Aloveran smörjd och dags för bingen. Redo för practice imon, klockan är ställd på 4,30 am. Godnatt...zzzzzzzz

Läs om min lärare Viney och hans Prana Vashya

http://www.path2yoga.net/2014/03/meeting-with-master-yoga-teacher-vinay-kumar-interview.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed:+Path2Yoga+(Path2Yoga)&utm_content=FaceBook&m=1

En helg i Coorg

Efter Pranayama klassen på fredagen packade vi väskorna och begav oss med bil till Coorg. Ca 2 h bil färd söder ut för att hälsa på Lekhans familj. Lekhan är en en vän till oss och hans familj har ett kaffe plantage. Som vanligt en väldigt ryckig och galen bil färd genom små lokala byar. Överallt ser man vykorts motiv med hus i alla dess färger, människor klädda i färgstarka kläder, massa kossor och arbetande människor. Desto närmare Coorg vi kom blev det grönare och grönare natur. Coorg är känd för att vara indiens lilla Irland. Innan man kommer fram till Lekhans familjs hus kör man genom en national park med vilda tigrar, elefanter, hundar mm. Lite läskigt att veta man ska bo så nära alla dessa djur. Deras hus låg precis intill där man kör ut från bommarna till national parken. Denna national park har näst mest vilda tigrar, men tyvärr lyckades vi inte se någon, tur eller otur är frågan. Vi såg några apor, pricka hjortar och vildsvin alltid något.

Lekhans mamma lagade go mat till oss, kände oss som hemma. Det var så tyst och behagligt, kändes som om man inte var i Indien längre. Har nästan glömt bort hur det är utan bilar som alltid tutar, eller att ha människor överallt runtomkring sig. Vi vandrade runt på gården och Lekhan visade oss alla olika odlingar samt hälsade på hans kusiner och vänner i bygden. Det bodde även en gammal folk stam " The Tribe" i samhället som jobbade för dom olika farmarna. Det var intressant att se hur dom bodde och levde. Familjerna hade mycket barn som lekte och verkade må väl. Dom tyckte det var väldigt intressant när två vita bloda tjejer kom och hälsade på, ja förutom tre småttingar som blev så rädda att dom skrek och gick och gömde dig bakom sitt huset. Har aldrig sett något barn så rädd för mig någonsin. Deras ögon var helt röda av gråt och dom tittade på oss som om vi var aliens. Tillslut vågade dom sig fram och vi fick nått kort med som små stackarna.

Ja det va en skön helg och jag åker gärna tillbaka och stannar lite längre i Coorg nästa gång.
Nu är vi tillbaka i Mysore och är igång med rutinerna, skönt det med, hehe! Tog en massa bilder som jag hoppas ni gillar..  

En vardags dag...

                                                                         

En dag i Mysore. Klockan ringer 4.30 Ingen Snooze, upp som en raket. Bara jobbigt att ligga kvar och bråka med tankarna om hur skön kudden är. Gör mig redo och kör iväg på moppen kl 5. Min klass börjar 5,15. Just nu gör jag min Ashtanga practice på morgonen med Vijay Kumar, som är Vinays lillebror. Min lärare som jag alltid haft innan i Ashtanga och som jag hjälpt att assistera i Frankrike heter Ajay Kumar, men han har tentor nu och är ledig från yogan, då han också pluggar på universitetet. Har hört mycket gott om Vijay och har alltid varit mycket nyfiken på hans klasser, så det blev en bra möjlighet att testa. Vijay gör exakt samma serie som main shalan medan Ajays serie ser lite annorlunda ut då han följer sin lärare BNS Ayengar. Så ibland ser jag lite lost ut och vet inte riktigt hur många andetag eller vilken vinyasa det är. Men jag kör på. Vijay brukar komma bort och fråga vad jag håller på med ibland med sitt söta leende. "no no Hanna 5 breath here then Vinyasa" Ops... Vijay är väldigt lugn precis som sin bror och han lär mig mycket, är glad att jag får tillfälle att lära mig av honom.

Klockan 7.30 bukar vi vara klara och då brukar min hjärna skrika efter kokosnöt vatten. Kan ligga och drömma mig bort i Shavasana om hur mycket jag ska njuta av min första kokosnöt. Vissa dagar har inte kokosnöt killen hunnit öppna ännu, eller så öppnar han inte så tidigt om han sålt slut på sina kokosnötter dagen innan och måste vänta på sin leverans. Så vissa dagar får man suga på det sura äpplet och bara köra hem utan kokosnöt. 

Denna veckan har Alexandra en soft vecka. Då hon inte kör morgonpassen har hon skurit upp papaya och bananer till frukost när jag kommer hem från min practice. Tyvärr kan vi inte äta för mycket pga vår Pranayama lektion som börjar 9,15 i Gokulam. Så det blir bara några ynkliga fruktbitar med lime på. En dusch och så hinner jag tvätta upp mina träningskläder innan vi tar moppen till Gokulam (15 min bike) för att ta Vinays Pranayma lektion. Där sitter vi i ca en timma och gör våra andningsövningar.

Efter brukar vi åka till Santosha, ett cafe i Gokulam för att äta lite brunsch efter klassen. Där kan vi sitta och tjöta med människor från världens alla hörn. Alltid en härlig stämning där, känns som hemma. På väg hem har vi alltid en massa ärende, handla mat eller Alex ska till skräddaren mm. Väl hemma kan man softa lite, tvätta lite till och förbereda kvällens mat. 

Klockan 15,00 kör vi hemifrån igen. Iväg till Gokulam och Vinays Strength och Backbending lektion som börjar 15,45. Det bästa på hela dagen. En klass där jag svettas konstant från första solhälsningen till slutet. Alexandras resa med Vinay och backbendingpasset är otroligt häftigt att se. Hon gjorde sin första "Drop back" förra fredagen. Alex kom fram till mig efter klassen med glädjetårar. Svårt att förklara känslan man får när man öppnar upp blockeringar som man lärt sig leva med. Det känns som att man kan börja andas igen. Det är så grymt att se Alex och vad Vinay får henne att fatta att hon kan. Det är så häftigt...

Så va det dags för kokosnöt igen, hos våran kokosnöt kille i Gokulam. Alex har lyckats smila till sig gratis kokosnötter där med. Hon är en riktig klippa, vet inte hur jag ska klara mig utan henne när hon åker till Nepal, vart tog alla gratis kokosnötter vägen??? jag brukar ju mer ha minen, "snabbar du inte dig med att öppna min kokosnöt så....."

Kör hem i den vilda eftermiddags trafiken och gör oss lite kvällsmat. Sitter ute på vår innergård, eller  mer en garage uppfart och äter, tittar på stjärnorna, filosoferar lite. Jag brukar sedan vara redo för sängen men Alex sitter uppe en stund till för att kolla sina Tv serier. 

Repeat....  

Till helgen ska på en utflykt till Coorg, med vår vän Lekhan där hans familj har en fram. Ska bli kul. Sedan börjar Alexandra sin tuffa vecka, då hon kommer hänga med mig till Vijay på morgonen.